30 maj

De senaste 2 åren har jag æntligen kunnat æta banan, efter att en lång tid tyckt att det smakar kletig røv.
Det børjade med att jag bara kunde æta grøna bananer, och sakta men sækert åt jag dom gulare o gulare, kletigare o kletigare. På sin højd har dem nog legat på min bland top3 favo-frukterna. Smaken av kletig røv var alltså ett minne blott.
Så idag hade jag med mig två, vad de flesta skulle kalla perfekt mogna bananer, till lunch. Och rætt var det var kom minnena tillbaka, smaken av kletig røv uppenbarades igen nær jag tryckte i mig som dær helgula bananerna.
Nu ær jag bekymrad. Kommer jag kunna køpa mig en snæppet mindre mogen banan och gilla det så som jag brukar? eller tillhør jag återigen den stackars gruppen som ogillar bananas?



En annan ovæntad, oønskad och otrevlig øverraskning hænde mig igår nær jag læmnade hemmet før att jobba.
Det førsta jag såg nær jag øppnade dørren var en medelåldersman som vankade mot mig. Tror ni han hade stængt brallorna denna ljuva morgon? icket. Och vad tror ni man fick skåda førutom det uppenbara nær byxorna ær halv nerdragna. urin. I MASSOR! som ett litet vattenfall porlade det nerfør mannens ben.
Det var læmplig børjan på en hængig dag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0