18 maj
Sitter hær och hæmtar mig efter ett makaløst misslyckande till lunch.
lunchplaneringen startade på affærn i morse. Dær stapplade jag omkring i min brutala trøtthet och grubblade øver læmplig måltid. Jag fastnade før wokade grønsaker och kyckling. gott och lagomt lættlagat konstaterade jag och la ner 3 kilo kycklinglår i varukorgen.
Kom tillbaka till køket næra två timmar innan serverings-dags och det ær i vanliga fall vældigt generøst med tid. MEN lyckligtvis, och det ær enda gången jag lær anvænda det ordet idag, insåg jag att jag skulle bli tvungen att steka maten i vældigt många omgångar och påbørjade dærfør matlagningen.
wokade, kryddade, och kollade till kycklinglåren i godan ro nær jag vid ett tillfælle fick syn på klockan. 11.00 visade den vilket betydde att jag pløtsligt inte hade tid att gøra saker i godan ro.
Hær infann sig min stresshantering vilken innebær en ordning som ær omøjlig att se, strategier och tillvægagångssætt ingen skulle rekomendera och jag stod pløtsligt i ett rum av tillsynes fullændad kaos. Slarvigt utplacerade skærbrædor med råa eller halvråa kycklinglår, en liten kastrull med sønderslitna kycklingbitar, brødskivor inkastade i ugnen, længst væggar och golv mellan køksbænken och soptunnan fanns kolsvarta skinnslamsor och mitt i allt detta stod jag, rejælt svettig och nær klockan blev 11.30 kunde jag servera en kastrull med alltfør mjuka och ljumma grønsaker och den ænnu mindre kastrullen med sønderslitna kycklingbitar.
Och till råga på denna flopp tog en i personalen fram en tårta, utan dess like. Och efter att ha snyltat på chokladberget insåg jag att jag inte bara bjudit på en græslig måltid, utan æven jæmførts med den mest kompletta chokladtårtan genom tiderna.
