krestinas

Sitter på bibblan sådär lagomt less på att tjata om mina fantastiska egenskaper och hur lämplig jag är för alla jobb i hela Trondheims kommun då telefonen börjar vibrera.
Ett främmande nummer vill mig något och en gnutta hopp och glädje tänds till liv i en annars glädjedöd människokropp.

Jag läser smset och där står den mest korkade och mest lätt svarade fråga jag fått i hela mitt liv
"vill du komma på intervju...blabla?"

OM JAG VILL!?????????????? det börjar plötsligt rycka i mina tår och fingrar, de spasmiska rycken sprider sig till resten av mina kroppsdelar, jag sjunker ner på biblioteksgolvet och sprattlar, ålar mig mellan bokhyllor och människoben, folk tror att en människo-orm är lös och slänger upp sina böcker i luften i ren förfäran. jag själv bara ålar runt i en farlig fart med en min som verkligen lyckas fånga min glädje