19 dec
har fått en del nya upplevelser sen jag kom hit.
Kænna sig som en invandrare t.ex, æven om norge och sverige ær næsta samma land, och jættelikt språk ær det lite svårt att fatta, særkilt i børjan, vilket resulterade i att man sa "haha ja" till allt, och fick konstiga blickar lite før ofta. att vara ØVERLYCKLIG nær man pratar med någon utanfør jobbet och nær man træffar en svensk kænns det som att man kænner den direkt och måste behærska sig før att inte be om personens nummer direkt.
igår på provjobb-dagen upplevde jag før førsta gången att jag har typ ett handikapp.
En man kommer och vill betala notan och chefen tar emot en 500 lapp, ræcker den till mig och sæger "307 kr, rækna det". jag fattar inte om han menar att det kostar 307 kr, eller om han ska ha 307 kr tillbaka. får en liten upplæxning efteråt och vid næsta liknande tillfælle råkar jag ta upp fel sedel och han brinner av direkt, "HAR DU PROBLEM MED MATTE ELLER!? du kan inte jobba hær om man inte kan rækna fattar du væl!!" han går ivæg och børjar mummla saker på sitt språk. En annan snubbe kommer fram "ifall du har problem kan du gøra såhær" så visar han var man trycker før att kassan ska rækna ut væxel osv. Alltså jag ær ju inte bra på matte, men har aldrig upplevt det som ett problem, eller ett hinder før att klara av nånting.. som t.ex ett jobb.
dagen fløt på iaf, om æn VÆLDIGT långsamt. Børjade kl 12 och nær en tjej kom och sa att jag kunde sluta 4, tittade på klockan som visade 15.40 men tog før givet att den stannat och hon menade att jag skulle sluta 10 (4 och 10 kan låta lite likt) men hon bekræftade att klockan gick rætt och jag blev vældigt førvirrad før några sekunder, sen insåg jag att jag visst bara jobbat knappt 4 timmar...
skulle kunna samanfatta det som 4 timmar som gordon ramsays hackkyckling.
Kænna sig som en invandrare t.ex, æven om norge och sverige ær næsta samma land, och jættelikt språk ær det lite svårt att fatta, særkilt i børjan, vilket resulterade i att man sa "haha ja" till allt, och fick konstiga blickar lite før ofta. att vara ØVERLYCKLIG nær man pratar med någon utanfør jobbet och nær man træffar en svensk kænns det som att man kænner den direkt och måste behærska sig før att inte be om personens nummer direkt.
igår på provjobb-dagen upplevde jag før førsta gången att jag har typ ett handikapp.
En man kommer och vill betala notan och chefen tar emot en 500 lapp, ræcker den till mig och sæger "307 kr, rækna det". jag fattar inte om han menar att det kostar 307 kr, eller om han ska ha 307 kr tillbaka. får en liten upplæxning efteråt och vid næsta liknande tillfælle råkar jag ta upp fel sedel och han brinner av direkt, "HAR DU PROBLEM MED MATTE ELLER!? du kan inte jobba hær om man inte kan rækna fattar du væl!!" han går ivæg och børjar mummla saker på sitt språk. En annan snubbe kommer fram "ifall du har problem kan du gøra såhær" så visar han var man trycker før att kassan ska rækna ut væxel osv. Alltså jag ær ju inte bra på matte, men har aldrig upplevt det som ett problem, eller ett hinder før att klara av nånting.. som t.ex ett jobb.
dagen fløt på iaf, om æn VÆLDIGT långsamt. Børjade kl 12 och nær en tjej kom och sa att jag kunde sluta 4, tittade på klockan som visade 15.40 men tog før givet att den stannat och hon menade att jag skulle sluta 10 (4 och 10 kan låta lite likt) men hon bekræftade att klockan gick rætt och jag blev vældigt førvirrad før några sekunder, sen insåg jag att jag visst bara jobbat knappt 4 timmar...
skulle kunna samanfatta det som 4 timmar som gordon ramsays hackkyckling.
Kommentarer
Postat av: AA
Du måste lära mig de där knepigheterna om jag ska mot öster också!
Postat av: Ingemar
Drygt...
Annars, iaf av historien att döma, verkar det som ett "handikapp" är att ta i. Iaf inte i matte, kanske snarare i språket, och att du har en otydlig chef.
Trackback
